När man saknar någon så att det gör ont.

Jag vet att jag borde fota och ladda upp bilder men jag orkar helt enkelt inte. Idag fick jag något så himla fint i brevlådan att ni inte kan förstå. Ett tjockt paket fyllt med fina saker. Det var bästa Sandra som pysslat ihop det och skickat över hela Atlanten för att göra min dag så underbart fin. I paketet fanns juleskum (skumtomtar, i folkmun), en tröja som jag för ganska precis ett år sedan nämnt att jag tyckte var fin och även ett brev som fick mig att gråta lite. Precis som Sandra skrev i brevet (hon känner mig alldeles för väl) så är skumtomtarna redan uppätna, men vad gör det? Tröjan med moln på kommer att användas flitigt och brevet ska ligga på mitt skrivbord och läsas vareviga dag, ungefär. Det var inget sentimentalt brev med klychiga fraser och parfymdoft utan bara en text, sisådära två sidor långt, med internskämt och fem stycken "PS". Vetskapen om att jag åker hem om två och en halv vecka och att hon inte kommer att vara där gör så ont i mig. Orka åka till Asien och Austarlien i fyra månader?! Stanna hemma och fira jul med mig, din tönt. Tack för världens finaste paket och som Marit Bergman skulle ha sjungt : "I will always be your soldier".

Bilden är gammal men den bästa jag kunde hitta. Vi är inte så fotogeniska, jag och min vän.