Back to reality, thank you very much.

01.44 kom min värdfamilj hem och hunden som sov i mitt rum vaknade såklart. Ännu en natt utan djup sömn. Nåväl, morgonen gick fint och killarna var gulliga. Men när eftermiddagen kom så var det hela inte riktig lika roligt längre. Lillkillen var på bra humör, men energisk som alltid vilket inte är jättekul när man är så trött att man vill dö. Storkillens baseballmatch blev inställd och när han är utmattad så blir han jättekänslosam så fick sitta och prata med honom en lång stund. Än så länge gick det bra, detta funkade. Men då du dessutom har en åttaåring som får ett tantrum så blir det liksom för mycket. Han grät i en timme för att han inte fick spela playstation innan han skulle läsa och sedan när han väl börjar så går det inte att stoppa. Allt var fel. Han var ju såklart galet trött från flygresan men jag accepterar ju inte sådant beteénde så jag var skitarg. Till slut efter lite övertalande så satt vi till slut i tv-rummet och då började diskussionerna igen. "Även om inte du säger något till mamma så kommer A (andra nannyn) att säga att jag inte varit bra och då kommer jag att hamna i trubbel ..". Försökte förklara för honom att vad A gör är inte min ensak, hon säger vad hon vill. Vi diskuterade och till slut så var all min energi bara borta. För två dagar sedan satt jag och åt hummer, drack champagne och var lyckligast i världen och nu sitter jag utmattad i en soffa med en jobbig åttaåring. Jag satt tyst i en minut och försökte att andas lugnt och till slut så började bara tårarna att rinna. Ja, jag är känslig och ja, jag var jätteutmattad, men ändå. En åttaåring fick mig att börja gråta. När han såg mina tårar så hördes ett försynt "förlåt" bakom kudden. Då jag inte svarade sa han det igen. Han kröp upp till mig och vi låg där i soffan en tag och lipade tillsammans. Efter det öppnade jag boken och han började läsa utan minsta diskussion. Efter det var han perfekt hela kvällen och när jag, han och sexåringen låg i storsängen senare på kvällen och såg Deal or No Deal så funderade jag på hur jag någonsin kunde tycka att dessa ungar var jobbiga. Finaste pojkarna. Humörsvängningar? Yes, indeed.

Pratade med sexåringen i köket tidigare idag.

"So, you had a fun vacation?" frågade jag.
"Yeah .. but I'm glad to be back with you .." svarar han.


Sexåringen.

Åttaåringen.