Onsdag.

Idag var det onsdag och det innebar som alla andra onsdagar Las Vetas-kväll. Las Vetas är ett himla mysigt café borta i Fairfield dit många Au Pairer far och bara umgås. Idag spelade vi alfapet, åt äcklig cheesecake och lyssnade på pojkar som och sjöng och spelade. I ett av borden på Las Vetas finns ett litet fack där folk stoppat in lappar med små meddelanden och citat. Så himla fint! Imorgon är det torsdag och det innebär ju som alla andra torsdagar Grey's Anatomy-kväll med Cecilia. Yay!

Puss.

Idag sitter jag och kollar på videon från avskedsfesten. Vilken kväll och natt det var. Legendary!

Always, I know.

Även de gråaste av dagar har sina färgstänk, eller hur man nu då säger.

Det första stänket (vi kan säga färgen röd) kom på eftermiddagen då storkillens gitarrlärare sa : "Hey Jenny, how are you? I just love your hair. And I always look forward to seeing you ..".

Och nu för ett tag sedan kom en alldeles salig blanding färger när finaste Jessica ringde mig för att "jag såg på din blogg att du var nere, så jag tänkte bara ringa och höra ifall du ville prata?". Vi satt i telefon i nästan en och en halv timme och diskuterade allt från pepparkaksdeg och värdfamiljer till bleka flickor och känslan av att känna sig som en fjortonåring med en tjugofemårings ansvar.

Egentligen borde jag sova men jag vill inte för då betyder det att jag måste vakna och arbeta snart igen. Jag behöver ensamtid. Vila.

Tisdag.

Idag blir det nog inget bloggande. Har en dålig och allt känns bara extra ansträngande. Dessutom är det min namnsdag och just nu vill jag vara hemma och få en tjugolapp eller en trisslott "bara för att". Så som det ska vara. Sedan vill jag ligga i Sandras soffa och se på Grey's Anatomy-avsnitt vi redan sett flera gånger tidigre "bara för att". Och efter det skulle jag sitta uppe vid datorn hela natten och göra ingenting "bara för att".

Jag saknar att göra saker "bara för att" och jag saknar att ha den frihet man alltid haft. Hoppas att ni har en fin dag, i alla fall ..

New York, söndag, del 2.

Vi kom fram till MSQ, letade intensivt efter någon som kunde tänka sig att sälja biljetter. Någon sådan fann vi inte så vi gick runt hela arenan och fortfarande ingen lycka. När det började kännas halvt omöjligt kommer en man fram och frågar "Vill ni köpa två biljetter?". Jovisst, sa vi och hörde om priset. 85$ per styck sa han, 60$ per styck sa jag. Vi betalade 60$ (och de kostade tidigare 75$ på internet), så vi var glada och nöjda. Vi sprang in och var beredda att hamna längst bak med tanke på att vi hade ståplatser och att vi var väldigt sent ute. Pyttsan, sisådära 7 rader bak hamnade vi, och då orkade vi ändå inte trängas utan satt på golvet och vilade tills konserten började.

Som ni alla vet så går det inte att beskriva magiska ögonblick med ord, och inte ens med bilder. Men jag vill ändå lägga upp lite bilder så att ni kan få se små snuttar från min obeskrivliga söndagskväll.

Jessica var taggad!

Jag var också aningens övertaggad!

The worlds most famous arena!

Tyvärr så utgick The All American Rejects på grund av någon skada, men några andra söta pojkar uppträdde istället. Här sitter vi ju dock mest och väntar.

Sedan kom dom. Fall Out Boy. Så himla mycket finare än man någonsin ens kunnat föreställa sig. Åh, ta mig tillbaka!

Söta Pete Wentz stod i hörnet och såg ut som en tonårspojke med sin svarta lugg. Världens finaste tonårspojke, dock.

"Hey guys, I'm fucking tearing up in my fake eyelashes over here.." - Pete

"I thought we should skip all this emo-nonsens and play a happy song to end this show. And by the way, this is our last show in a pretty long time and a made a promice to my fans before. This is the last you'll see of my black emo-haircut .." - Pete Wentz

Sekunder senare studsar Mark (från Blink 182) upp på scenen och rakar av Pete håret! Det var sjukt coolt att se det, men ååh, min tonårspojke växte på två minuter upp och ser numera faktiskt ut som en sådan som har barn och är gift med Ashlee Simpson.

Jag var så galet lycklig efter Fall Out Boy att jag hade kunnat lämna konserten redan där och då. Men hallå, Blink182 var ju kvar!

Fint fint fint var allt.

Travis Barker spelade hela konserten utan tröja. Inte mig emot!

Efter en inledning med låtar som "The rock show" och "What's my age again?" kändes det lite som att det inte kunde bli bättre. Då ställer killarna sig och spelar "I miss you". Elin Vii, jag har nog aldrig saknat dig så mycket som vid det tillfället. Det är ju våran låt.

Where you can always find me
And we'll have Halloween on Christmas
And in the night we'll wish this never ends
We'll wish this never ends

Showen slutade, men såklart så fanns det extranummer. Ett av dom innehöll Travis Barker som spelade trummor i luften. Det var helt magiskt.

Sedan fick Mark (inte bilden) hela Madison Square Garden att göra 'fuck you' åt Travis efter att han skvättat vatten på Tom. Det var en intressant och lustig syn.

Kvällen var, som jag skrivit tidigare, obeskrivlig. Att stå i mitten och känna sig minst (men kanske lyckligast) i hela världen när ett utsålt Madison Square Garden gör vågen runt helt arenan. Åh, jag ville aldrig åka hem ..

New York, söndag, del 1.

Klockan 10.31 rullade ett tåg från Westport till Grand Central Station i New York, och på det tåget satt jag. Mötte upp Jessica vid Public Library som var blockerat av tusantals polacker som firade något. Vi hoppade på tunnelbanan, var stolta att vi kunde byta tunnelbana alldeles själva innan vi insåg det faktum att vi klivit på fel tunnelbana och nu åkte hela vägen tillbaka. Nåväl, vem vill Soho egentligen? Hm. Femte Avenyn fick bli vårat tillhåll även denna söndag. Efter missödet med tunnelbanan tänkte vi ta oss för något som vi vet att vi är bra på, nämligen att äta. Efter två pizzabitar som fyllde ut hela magsäcken och lite därtill begav vi oss till Manhattan Mall för att spendera pengar. Så mycket pengaspenderande blev det dock inte, men vi var glada ändå.

"Before you leave the store, take a picture with me?", sa ett affärsbiträde inne på en butik på Times Square. Och ja, såklart gjorde vi det!

Jag lämnade Manhattan Mall med endast ett par mysbyxor samt ett par örhängen. Dock var dessa örhängen kanske något av det finaste jag sett, så jag var glad i hågen ändå. Istället för middag åt vi en jättestor kanelbulle på Broadway, och det känns som något jag vill börja göra varje söndag.

På vägen tillbaka till våran utgångspunkt stötte vi på en man. Efter att ha varit några veckor i New York så slutar man lyssna på folk som försöker räcka saker till en så som flyers eller annat. Denna man börjar prata med oss i förbifarten och Jessica säger bara "No thanks" och går vidare. Jag lyckades dock snappa upp två ord som var "Show" och "MTV". Vi stannade och pratade och gick sedan därifrån med VIP-biljetter till en ståuppkomik-show med gänget från Saturday Night Live för 70 kr. Prutning är nog våran nya grej tror jag. Efter en glass till kvällsmat begav vi oss till Madison Square Garden för att påbörja jakten efter 'the tickets' ..

♥

5. Gå på minst en stor konsert.

Så jävla avkryssat att om jag hade haft punkterna på ett papper skulle det ha varit ett hål på nummer fem just nu för att jag kryssat över det så hårt. Ikväll har jag sett Blink 182 och Fall Out Boy i Madison Square Garden. Så himla fint att det inte går att beskriva (även om jag ska ge det ett försök imorgon). Tack Jessica för att du ställde upp och följde med och räddade min själ från evig olycka. På riktigt, du är värd allt gott.

"I don't care what you think, as long as it's about me.
The best of us can find happiness in misery."

Corn Dog.

Här har man letat igenom hela femte avenyn på Manhattan för att hitta en Corn Dog och så mitt i allt så råkar det finnas på storkillens baseballmatch. Så himla fiffigt. Nu har jag alltså för första gången i mitt liv smakat denna udda maträtt. Det var med viss skeptism jag tog den första tuggan och nog hade jag väl anledning att vara skeptisk alltid. Den smakade ungefär som en halväcklig korv instoppad i en doughnut. Men ja, nu kan jag i alla fall kryssa av nr 11 på min lista.

Puss.

Häromdagen låg ett paket på trappan. Adresserat till mig! Det är nämligen fina Julia som varit i farten och pusslat ihop världens finaste blandning av saker i ett kuvert med gående mustascher och pratbubblor..

Hon skickade med världens finast bok. På riktigt. Världens. Finaste. Bok.

På insidan har hon skrivit en massa läsvärda sidor. Jag har redan läst boken en gång tidigare och vet att alla sidor är hemskt läsvärda, men dessa var något extra. När jag har tid ska jag ta och skriva dit mina favoritsidor och citat.

Svensk müsli i enportionsförpackning.

En tatuering med Audrey Hepburn. Åh!

Och det finaste av allt, ett fyra sidor långt brev som är daterat från olika datum och skapar en liten dialog. Så himla fint. Tack!

Om någon mer får för sig att vilja skicka fina böcker, svenskt godis (okej, importerat godis fungerar såklart också) eller bara ett brev så vore det ju väldigt trevligt. Min adress kan man fråga om på jenny_stare@hotmail.com som även råkar vara min msn ifall någon blivande au pair (eller andra människor) har några frågor eller bara vill prata.

Bemärkelsedag.

Idag är det fredagen den andra oktober tvåtusennio (tjugohundranio, för er som behagar). Det betyder att min bror går och fyller 21 år just precis idag. Jag har suttit på facebook och letat efter en fin bild på honom hemskt länge, men det är ta mig tusan omöjligt att hitta. Nåväl, min bror är i alla fall han med leéndet lika stort som Jokern i Batman. Grattis Joakim, hoppas du får en fin födelsedag med (lagomt) mycket öl och fint folk.

Niagarafallen.

Jag har ju glömt att berätta för er : Jag ska till Niagarafallen! Åker nästa lördagmorgon och stannar till söndagkväll. Jag, Minmmi, Cecilia och Nina är det som far och det kommer att bli sjukt roligt (och dyrt, men vad tusan). Den enda haken ligger i att jag, Mimmi och Cecilia inte kan lämna landet just nu, pga våra visum, så vi kan inte gå över till Canada där det tydligen ska vara ännu finare. Nåväl, det kan ju inte vara helt värdelöst från Amerika heller kan man tycka. Kul ska det bli iaf!

Hundvalpen sa förresten nyss 'voff voff' och jag tolkade det som 'hälsa dina vänner från mig'. Så ja, Charlotte hälsar till alla!

Torsdagsmat.

Att inte börja jobba förrens 15.30 och behöva vara i skolan redan 9.30 är väldigt irriterande, men då kan man ju faktiskt göra vettiga saker istället för att sova. Till exempel gå på lunch med fina tjejer. Det var då vad jag gjorde idag.

Mötte upp Mimmi och Cecilia för en ovanligt hälsosam lunch på Panera Bread. Caesar-sallad blev det (Ida och Sandra, Röda Lyktans är godare!), men när jag kom hem så åt jag lite kakor bara för att kroppen inte skulle hamna i obaland på grund av för nyttigt intag.