Connor Paolo.

7. Se en kändis (helst Wentworth Miller, Simon Baker eller Johnny Depp, men annat duger väl också då!).

Check! Efter en helt underbar dag i Central Park var det dags för en sen lunch på Upper West Side. Vi gick omkring och strosade lite i parken och tjattrade på som vanligt när vi mitt i allt blir tysta och stannar. Honom känner jag igen, tänkte jag. Hemma skulle jag bara tänkt att det var någon jag träffat tidigare och glömt bort men jag insåg att jag inte känner en enda själ i New York. Ergo : Människan i fråga måste vara känd.

Det visade sig ju att det var Eric från Gossip Girl! Efter en sekunds tvekande så tog Cecilia beslutet att vi visst skulle gå fram och prata med honom. Svettiga och äckliga ställde vi oss brevid honom och tusan så liten han är (både på längden och på bredden)! Några bilder och ett par töntiga meningar senare så gick vi därifrån med skakiga knän och en röst som var i falsett men allt som oftast blev avbruten av små fnissattacker. Jag väntar fortfarande på att stöta på Johnny Depp, men nu kan jag i alla fall kryssa av punkt nummer 7.

Jordgubbar och sönderslitna tröjor.

Mina dagar spenderas just nu mest på en filt i solen. På bakgården, stranden, parken eller utanför biblioteket. Jordgubbar äts, musik spelas, cola light dricks och småtjattrande äger rum. Det är den 19:e Mars och jag har officiellt en solbränna! Imorgon åker jag och tjejerna in till New York för att spendera helgen där. Central Park, god mat, husfest och ännu mera Central Park. Jag älskar lediga helger!

Dagen var effektiv. Hann med jobb, skola, lunch i parken, solning på stranden, jobb, möte och bio. Fredagsbion denna gången fick bli The Runaways som precis som titeln anger handlar om The Runaways. Joan Jett och Cherie Currie fick mig att vilja slänga allt vad söta klänningar heter och gå omkring i trasiga jeans igen.

På väg till mötet hämtade jag upp en ny Sydafrikansk Au Pair som anlände idag till Christinas gamla värdfamilj. Trots bättre vetande så förväntade jag mig en mörkhyad tanig brud med knacklig engelska. Nog vet jag mycket väl att många delar av Sydafrika består av vita människor med engelska som modersmål, och hon jag hämtade upp hörde till den kategorin. Trevlig som tusan och mötet gick snabbt så att vi hann iväg på inplanerade fredagsbion. Nu är klockan över två och jag ska upp vid sjutiden..

Ha en underbar helg!

Måndag utan ström.

I måndags var en galet lång jobbdag men den gick förbi rätt snabbt ändå. Kunde ju dock som sagt inte sova så jag var ju uppe redan vid 04.30 för att åka och duscha på gymmet. Vad gör man en måndag utan ström? Man börjar med att ta alla ungarna till Dinern för att äta onyttig frukost. Sedan gör man impulsiva S'mores över stearinljus. Vid 11-tiden då man egentligen ska ha rast så är man världens bästa Au Pair och tar ungarna på playdate istället. Beställer pizza, ser film, duschar ungarna och spelar hockey. Sedan tar man tillbaka ungarna till det iskalla gula huset där man bor för att ta fula bilder med min digitalkamera. På tredje bilden från botten ska vi 'se förstoppade ut' ..

Kvällen blev ett enda virrvarr med packning (i huset gick det ju inte att bo ta mig tusan) för att sedan bege oss till mina värdföräldrars vänner för middag. Innan jag tog mig iväg därifrån och anlände till Cissi med tre popcornpåsar (fråga inte, ja, vi åt upp alla) så var klockan redan efter tio. Dock var det obeskrivligt skönt att sova i en varm säng ..

Listan.

33. Köpa kakor av girlscouts.

Check! Jag var absolut inte på kakhumör när jag köpte dom men det stod ju på listan så det var bara fram med plånboken. När de sedan låg hemma under stormen så hann jag ju trycka i mig mer än halva paketet. Goda som tusan! Girlscoutskakor - fem av fem toasts.

Lugnet efter stormen, imorgon.

Vi har ström !!! Åh, vilken glädje. Vid midnatt återvände strömmen efter fyra dagarna frånvaro. Jag spenderade dock natten hos Cecilia (tack fina du!) och tog upp hela hennes säng för att behöva kliva upp 06.25 och bege mig hemåt mot en lång dag med mycket jobb. Ungarna var ju lediga från skolan - igen! Vädret var dock strålande (20+ och solsken) så tog en 1½ paus mitt på dagen för att ligga på en filt, äta jordgubbar och lyssna på musik med Harpa. Dagen gick faktiskt himla himla smidigt och snabbt och imorgon är barnen äntligen tillbaka i skolan efter tre dagars ledighet på grund av stormen. Vädret ska fortsatt vara 20+ och sol så imorgon är det jag som ligger på bakgården med en bok och glass. Nu känns det äntligen som att allt med stormen är över och det var på tiden.

Jag har ju även hunnit med att pricka av några punkter på min USA-lista, så den måste jag ju uppdatera snart.

I söndags vaknade man upp i ett iskallt hus till denna syn på bakgården :

I've got the power. Not.

Det är nu tisdagkväll i Westport och när jag vaknar upp på några timmar så påbörjas dag nummer 5 utan ström. Igår så insåg vi att det var för kallt att sova i huset så vi blev bjudna på middag hos några vänner till värdfamiljen för att sedan spendera natten där. Jag valde dock att dela säng med Cecilia istället. Skola imorse och sedan en mysig lunch med Harpa i solen utanför biblioteket (idag var det nämligen 16 grader varmt och sol) för att börja jobba vid kl 15. Hela dagen blev konstig då barnen var lediga från skolan så jag och de två yngra pojkarna spenderade kvällen hos äldsta värdpojkens kompis för att bli bjudna på mat av dennes mamma och även duscha. Kom hem, la pojkarna och fick ett telefonsamtal om att tioåringens hockeymöte dragit ut på tiden så att de skulle bli lite sena hem. På en pinnstol i köket satt jag med en filt, sterinljus, kakor och en bok och inväntade min värdmor. Min värdfamilj bestämde sig för att sova hemma ikväll då både barn och hund varit lite krassliga under natten. Jag spenderar dock ännu en natt i Cecilias varma säng istället. Dock måste jag upp vid 06.25 för att åka och jobba, men det är sådant man får ta. Skolorna är stängda även imorgon och det finns inte ord för hur mycket jag önskar att dom inte var det. Behöver en dag på stranden med lunch och sol och vänner. Men visst, en 12timmars arbetsdag känns ju ungefär lika kul .. Får i alla fall hela helgen ledig så nu måste jag bara komma på något att göra. Förhoppningsvis får vi tillbaka strömmen imorgon så man kan slippa åka på gymmet för att duscha, frysa ihjäl när man är hemma och äta all mat på restaurang. Nu ska jag dock få mig några timmars sömn. Godnatt!

Så här kan det se ut på vägarna nuförtiden. Helt galet ..

Orkanvindar och stromavbrott.

Detta blir en kort sammanfattning av min vardag just nu.

I lordags var det storm. Orkanliknande vindar svepte genom Westport och pa vag hem fran kopcentret sa foll trad bara tiotals meter fran min och Cecilias bil. Vi forstod dock inte riktigt hur illa det var forrens senare pa kvallen. Hon akte hem till sig, jag akte hem till mig. Vinden blev starkare och slet trad fran rotterna. Vissa fick dem pa sina hus och minst tva manniskor dog av fallande trad. Traden landande pa elledningar sa mer an halva Westport blev utan strom. En timme eller tva tankte jag ... for tre dagar sedan. Huset ar iskallt och det ar sinnessjukt hur lite saker man kan gora utan strom. Barnen ar lediga fran skolan sa jag har en fin 14-timmars dag. Just nu sitter vi hos tioaringens kompis och jag far lana kompisens brors dator en stund. Kunde inte sova inatt da kylen var allt for pataglig eftersom att jag har tre fonster precis brevid sangen sa vid 04.40 gav jag upp och klev upp for att aka till gymmet som oppnar 5. Det var inte for att jag kande ett enormt behov av att trana, utan mer for att jag kande att jag behovde en varm dusch. For som ni forstar sa har vi inget varmvatten. Har ar en lista pa saker man inte kan gora om man inte har strom :

Duscha

Laga mat

Ata over huvudtaget (da maten i kyl och frys har blivit dalig)

Tvatta

Diska

Sitta vid datorn

Anvanda mobilen (da den inte gar att ladda)

Kolla whatsoever pa internet

Spela playstation

Satta ungarna framfor en film

Ladda kamera, i-pod och andra saker

Vad gor man med tre ungar en mandag utan strom? Vi borjade dagen pa The Sherwood Diner for frukost da vi inte kunde ata hemma och sedan har vi gjort S'mores over sma stearinljus. Haha! Nu ar i som sagt hos kompisen och det ar sa himla skont med varme och internet .. Hoppas att strommen kommer tillbaka snart for det ar jobbigt att frysa och inte kunna se nagot. Men alla jag kanner mar i alla fall bra och deras hus ar hela. Bilder kommer senare nar strommen ar tillbaka. Hoppas ni har det bra. Puss alla fina!

Mysigt i alla fall.

Det här med shopping har nästan börjat bli lite av ett problem. Ibland (oftast) shoppar jag bara för att shoppa, inte alls för att jag behöver något. Idag spenderade vi en och en halv timme i samma affär och bara provade onödiga saker. Något jag absolut inte behöver är ett rosa Calvin Klein-linne och en en grå Sarah Johnson-mysdress, men gissa vad jag sitter här i just nu? Just exakt det ovannämnda! Men äh, vadtusan, jag tjänar mina egna pengar och får därmed slösa dom på vad jag vill..

Imorgon ska bli en effektiv dag. Gym (07.30 på en lördagsmorgon, vad har hänt med mig?), bokutförsäljning på biblioteket, Danbury Mall med tjejerna och sedan jobba när mörkret faller. Nu ; några timmars sömn.

Gandhi said that whatever you do in life will be insignificant. But it's very important that you do it.

Fick sluta en och en halv timme tidigare denna fredagskväll då värdmamman tog alla pojkarna på skolbio. Då hann jag och tjejerna med lite shopping innan den traditionsenliga fredagsbion. Och vilken fredagsbio det var denna vecka mina damer och herrar. Remember Me hade premiär idag så vi slog oss ner i biosalongen med världens största popcorn och medsmusslade cola zeros och väntade. Kan inte säga att förhoppningarna var allt för höga och kanske var det just därför jag gick ut ur biosalongen helt förvånad. Filmen var ju förjävla bra faktiskt! Fotot var underbart, citaten fina och Robert Pattinson behöver vi ju inte ens prata om hur snygg han var (oj vad tonårsaktig jag känner mig nu. men för det första är jag tonåring och för det andra så var han jävligt snygg i filmen. sådetså!). 113 minutes of awsomeness later (som Barney Stinson skulle ha sagt) så gick fyra rödgråtna tjejer ut från biosalongen och var mycket nöjda med fredagens filmval. Mycket nöjda.

Dominikanska Republiken 18 - 24 April.

Efter några dagar av strul så är resan äntligen fullständigt bokad. Biljetterna ligger på mitt rum och längtar innerligt till 18:e April. Just nu känns allt så himla bra och hotellet verkar otroligt. Jacuzzi på rummet och balkong, vad mer behöver man? Vi bokade All Inclusive och med tanke på att det är en åldersgräns på 18 år i Dominikanska Republiken så kommer jag och Malin att ha en fin vecka i baren. Fyrstjärnigt hotell med privat strand, sex restauranger, spa och nattklubb. 38 dagar kvar! Dominikanska Republiken, here we come.

Lite bilder från hotellet :

Staying in the states!

Jag känner att jag är skyldig er en liten förklaring till mina humör svängningar. I efterhand ser jag ju att det på mina inlägg ser ut ungefär som att jag väntat på dödsbesked eller något liknande, men så farligt var det ju inte alls.

Här är i alla fall historien (varning varning varning, den är lång. för er som inte orkar läsa finns en sammanfattning på en mening längs ner) :

Min värdpappa har en släkting som är ett år yngre än mig och ända sedan hon var 12 har dom pratat om att hon ska komma hit som Au Pair. Hennes pappa blev dock sjuk för ett tag sedan och hon hade inte hört av sig alls så mina värdföräldrar antog att hon inte skulle komma. Jag började för några månader sedan att tänka på att stanna här en längre tid och nämnde det för någon vecka sedan till mina värdföräldrar. De var väldigt entusiastiska och sa att jag skulle ge dom besked om mitt beslut någon gång i mitten på mars. Allt kändes skitbra och jag var 99% säker på att jag skulle förlänga mitt år med nio månader men väntade bara med att säga något tills den där sista procenten var där. Då dimper ett mail ner i min värdpappas brevlåda från släktingen där det står "jag hoppas verkligen inte att det är för sent, jag vill jättegärna komma". Här förstår även ni att det finns ett problem med detta scenario ..

Vi pratade om det och jag sa till mina värdföräldrar att jag var 100% säker på att jag ville stanna om tillfället erbjöds. Här börjar min psykiska ohälsa. Att precis ha bestämt sig för att stanna 9 månader till iväg från sina vänner och sin familj och sedan mitt i allt få reda på att det kanske inte går är obeskrivligt påfrestande. På fredagen sa mina värdföräldrar att 'släktingen' är väldigt väldigt sugen på att komma och att allt är väldigt olyckligt (de var så himla fina och söta dock) och att de jättegärna hade haft kvar mig. Fick ett långt tal om hur awsome jag är, haha! Den andra tjejen fick helgen på sig att bestämma sig och min värdfar satt i telefon med i princip hela hennes släkt och diskuterade och försökte få henne att komma i maj istället, för det vore det ultimata. Då kan jag stanna och hon komma sedan. Det lät dock inte som någon bra idé tyckte hon (jag förstår henne dock, jag skulle inte ha velat gå ut skolan och sedan vänta flera månader på att få åka) så när jag kom hem efter en mentalt stressande helg på Long Island så berättade min värdmor att den andra tjejen bestämt sig och ville komma i augusti.

Värdmamman och jag pratade länge och när hon sa massa fina saker som lillkillen sagt om mig så började jag gråta lite och så blev hon också sentimental och när jag väl fick grepp om mig själv och gick till mitt rum så kom hon och knackade på och frågade om jag kunde komma tillbaka till deras rum och ge tioåringen en kram. Han hade hört allt och blivit ledsen och börjat gråta. Åh, fina barn. Framtidsångesten var inte nådig under söndagskvällen och måndagsmorgonen men mitt i allt får jag ett telefonsamtal från min värdpappa : "Jag skickade ett långt mail igår till 'släktingen' och hennes pappa och han verkar ha ändrat sig lite och tycker att det kaaanske är en bra idé att vänta ett tag så att hon hinner ta körkort och så. Jag gav dom två dagar att bestämma sig". Happ, tillbaka på ruta ett. Om än jag var lycklig för att det fanns de minsta möjlighet att saker skulle lösa sig så kände jag att mitt psyke inte riktigt orkade så mycket mer.

Liten grej som egentligen inte hör till historien men som ska tilläggas ändå. På tisdagskvällen åkte jag iväg till Malin för att boka en resa till Dominikanska Republiken. Det var ungefär det enda positiva jag hade i huvudet över huvudtaget. Vi hittar en perfekt resa och allt känns anings bättre. Malins värdmor erbjöd sig att boka resan åt oss. När vi får bekräftningsmailet en stund senare då värdmamman gått och lagt sig så ser vi att hon lyckats boka FEL hotell!!! Här kände jag att jag på något sätt måste ha gjort något för att förarga gud till det yttersta.

Idag är det onsdag. Vi bokade om resan och hittade ett ännu bättre (om än lite dyrare, hehe) hotell som vi är nöjda med. När jag körde upp på Malins uppfart ringde telefonen och det var min värdfar som skulle berätta hur all låg till för tillfället. Och hur låg allt till för tillfället? Det ni .. (funderade på att stoppa in ett 'fortsättning följer ..' här och gå och lägga mig, men insåg att det var aningens elakt mot er som faktiskt orkat läsa hela inlägget). Läget var så att 'släktingen' bestämt sig för att vänta !!! Vilket betyder att jag kan förlänga och stanna i USA. Åh, vilken glädje. Om det blir 6 eller 9 månader (eller något där emellan) vet jag inte ännu och det berör mig inte särskilt mycket faktiskt. Som tidigast kommer jag att komma hem om precis ett år, och senast i mitten på juni. Det återstår att se. Mitt hjärta är lätt nu och de känns så himla skönt att slippa ännu en höst i Piteå. Istället ska jag spendera hösten inne på Manhattan med bra böcker och nya kappor och baskrar och varm choklad.

Sammanfattning : Jag förlänger mitt år i Amerika med minst 6 månader och är grymt jävla lycklig över det.

Mamma och pappa, förlåt att ni får reda på detta genom bloggen. Men nu har ni i alla fall ingen undanflykt från att komma och hälsa på mig (och ta med mig på en resa, haha). Vi får prata snart!

Yay!

Jag ar nu officiellt lycklig igen! Bara sa att ni vet. Nu ska jag ut pa en fin promenad och vara glad. Jippie jippie jippie. Ha en fin dag!

Fem av fem toasters.

Tummen upp för 16 plusgrader, blå himmel, solsken, fina vänner, färsk ananas, musik, skvallertidningar, jordgubbar, cola light och en filt. Mer än så kan man ju då tusan inte begära av en tisdag i början på mars!

Rollercoaster.

Dagen var en sjujävla bergochdalbana. Började dagen med ett humör som inte var att leka med. Ville bara dra täcket över huvudet och ligga ihopkurad till en boll resten av dagen. Lyckligtvis nog tog jag faktiskt tag i mig själv (efter mkt om och men) och gjorde planer för dagen. Jag lovar er att jag snart snart snart ska förklara vart alla mina humörsvängningar kommer från, jag måste bara vänta några dagar så att jag kan ge er ett slutgiltigt svar.

Köpte ett 1000-bitarspuzzel och hamnade sedan i Malins vardagsrum vid 10.00. Jag var ledsen och Malin var inte på superbra humör så vi bestämde oss för att totalt strunta i vad kalorier är och börja dagen med glass till frukost. Mötte upp Harpa för lite snabb shopping innan Malin började jobba och sedan åkte jag och Harpa för att köpa med oss lunch och sätta oss på stranden. Så sjukt sjukt mysigt! Det var 60 F varmt vilket är 15-16 C, solen sken, himlen var blå och något mer kan man tusan inte begära av moder jord.

Började jobba vid 15.00 så körde lillkillen till en vän och åkte med äldsta värdgrabben till The Battingcage (baseball) innan vi hämtade uppmellankillen hos en playdate. Sedan blev det tacosmiddag och en kvarts bokläsning innan klockan var 20.00 och jag slutade. Satt dock kvar med lillkillen i sängen i tjugo minuter och myste och skrattade. Åkte sedan iväg till Malin för att ta tag i bokandet av våran resa. Nu har vi bestämt oss för ett hotell så förhoppningsvis bokar vi det imorgon. ÅH! Annars såg vi mest The Big Bang Theory, åt oacceptabelt mycket glass (igen) och skrattade åt diverse youtube-klipp. Sedan hann vi även dra in helium i lungorna och skratta tills vi nästan låg på golvet. Jag och Malin är hemskt sugna på att köpa en heliumflaska någon dag framöver! Haha. Kom hem strax efter tolv och nu är klockan strax efter ett så jag borde utan tveka ha lagt mig för länge sedan. Godnatt (eller godmorgon) ..

Helgledigt.

Jag hatar att vänta på besked och inte kunna göra något åt saken. Hatar. Varför kan saker inte bara vara enkla för en gångs skull? Hela mitt huvud är ett enda virrvarr just nu och jag orkar inte riktigt med det.

I helgen är min lediga helg och jag har bestämt mig för att åka iväg till Long Island för att spendera tid med min vän Jessica som jag inte träffat på snart tre månader (sinnes vad tiden går fort!). Vi ska dock mötas upp i New York imorgon med Jessicas vän Emma för att bruncha i Soho, kanske gå över Brooklyn Bridge eller besöka Hard Rock Cafe. Sedan klockan 19.30 befinner vi oss än en gång i Madison Square Garden! Denna gången ska vi se New York Knicks möta New Jersey Nets i basket. Denna helgen måste bli fin. Måste!

Jag lär ju inte ha tid att uppdatera förrens sent söndag kväll eller måndag morgon så tills dess kan ni ju roa er med att se The Big Bang Theory gratis här. Puss!

Rock'n'roll high school ..

Igår var jag på födelsedagskalas. Harpa fyllde 20 och vi bjöd in henne på Grey's Anatomy-kväll hos Malin men överraskade henne med tårta och ballonger. Tårtan var obeskrivligt god och kvällen var perfekt. På bild nr 2 ser ni mig med själva födelsedagsbarnet. Älskar även att det ser ut som att mannen på bilden luktar på oss, haha!