Vad som känns som sjuhundra timmar senare är jag nu framme. Än så länge har jag hunnit få blöta kindpussar av Nannyns man, busat med Charlotte (hunden) och tagit en välbehövlig dusch. Lite mat och sömn så känner jag mig nog snart som en människa igen. Fast sömnen får nog vänta. Cecilia har tänkt tvinga med mig på bio, och snacka om att jag saknat den bruden, så nog lär jag ju följa. Värdfamiljen är på väg hem från Schweiz så just nu är det bara jag och Charlotte i detta stora hus. För mig är klockan egentligen 21.40, men här är den ju bara 15.40 så jag har hela kvällen kvar. På en timme kommer grabbarna och värdföräldrarna hem så då blir det liv i huset igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar