På Torsdagen begav vi oss till Hanauma Bay, vilket är en strand med fridlysta fiskar. Det är ett av de få minnena jag hade sedan sist jag var på Hawaii, så jag var himla exalterad.
Vi väntade på bussen i evigheternas evighet, och när den väl kom så var den full. Istället träffade vi på Charlie som hade sitt egna lilla taxi-företag, så vi åkte med honom istället.
Inga bilder kan någonsin beskriva Hanauma Bay. Det var så otroligt vackert.
Åh vad jag saknar en av mina allra bästa vänner. Och vet ni? Om två dagar flyttar hon hit igen !!!
Vi hade köpt snorkel och cyklop så vi låg i vattnet och fascinerades av allt som fanns att se. Var man än vände sig fanns det fiskar i alla olika storlekar, former och färger. Vi såg bland annat en Humuhumunukunukuapoa, vilket är världens längsta namn på en fisk.
Vi promenerade upp en bit på berget för att äta lunch. Hon i kassan frågade om vi var High School Cheerleaders. Cheerleaders i all ära, men High School? Det hade alltså betytt av vi skulle vara 17 år. Auch !!
Stämpeln man fick. Och under våran andra snorkeltur simmade vi även med en havssköldpadda! Det var så himla underbart och gud vad söt den var.
Sedan låg vi resten av dagen på stranden och åt chips och läste. Jag läste ut boken "mitt nya jag" som faktiskt var hysteriskt rolig trots att den är skriven av Sophie Kinsella som jag vanligtvis inte alls är ett fan av.
Världens bästa kvartett.
Det blev kväll och vi åkte hem för att handla mat, laga middag, duscha och förbereda oss för fest.
Sedan blev det ölspel och galenpanna sjukligt länge, och Malin stavade som en treåring med dyslexi. Efter det så tyckte Kajsa att det var en bra idé att inte sätta på korken på det neongröna nagellacket vi just köpt, varpå Harpa tyckte att det var en briljant idé att spilla ut hela flaskan över golvet, bordet, stolen och heltäckningsmattan ..... Vi fick skrubba en himla massa innan det såg någorlunda bra ut igen.
Vi drack lite isländska shots innan vi drog på oss neonarmband och gick på glowsticks-party på krogen. Inga bilder togs men så blir det ju ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar