Igår satt jag i bilen och grät till låten Big Girls Don't Cry. Hur ironiskt tragisk får man lov att vara?
(No worries, jag mår okej. Börjar bara smågråta ibland när jag inser hur lite tid jag har kvar här.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar