Sådana dära Jonas bröder och stjärnfallsregn.

Detta inlägget lär få min läsarstatistik att rasa med åtminstone 50%, men det får det vara värt.

När jag kom till USA hade jag, enligt mig själv i alla fall, väldigt bra musiksmak. I takt med att jag lärt känna nya människor (läs Harpa och Malin) så har detta förändrats en aning. Eller en aning - snarare drastiskt. Jag sitter fortfarande på nätterna och lyssnar på Beatles, skuttar alltid till när jag hör en Ramones sång i en film och klottrar citat av Håkan Hellström på servetter. Men, sedan jag kommit till USA har jag blivit introducerat till en tv-kanal vid namn Disney Channel. Med dessa serier på denna kanal kommer soundtrack. Jag väljer att skylla på Malin och Harpa, men på något sätt sätter sig dessa låter på hjärnan. Malin är en stort fan Jonas Brothers så jag och Harpa tänkte ta med henne, som en födelsedagspresent, på konserten i NY igår. Men hela surprise-grejen sket sig då Malin idogt tjatade om att vi skulle gå på denna konsert. Så vi skippade födelsedagspresenten och trodde i och med det att vi även skulle skippa konserten. Så blev det inte. Många bilturer med Malins iPod ikopplad och till slut sitter även en viss Jenny Stare och sjunger med till tre tonårspojkar med för mycket hårgelé ..

Vi skämtade länge och väl att vi skulle gå på konserten, men aldrig trodde jag att vi faktiskt skulle göra det. Men mitt i allt, lördag kl 16.43 för att vara exakt, hade vi klickat på 'boka' och hipps vipps så var man ägare till en Jonas Brothers-biljett.

Det var inte helt utan skepticism jag satte mig bakom ratten i ett sjuhimla spöregn för att bege mig till Long Island, New York, och en utomhusarena. Det finns vissa meningar jag trodde att jag mest troligt aldrig skulle säga, till exempel "Igår var jag på en Jonas Brothers konsert". Sedan finns det meningar jag aldrig trodde att jag skulle säga, så som "Igår var jag på en Jonas Brothers konsert och hade sjukt jävla kul"..



Jag och Harpa åkte för att hämta upp Main och vi började äventyret med en medium (och ändå obeskrivligt large) pizza på Planet Pizza för att kurera oss mot bakisheten.


Jag väljer att inte kommentera.


Väl där så började det ju såklart att spöregna ännu mer än tidigare. Vi var redan fuktiga sedan innan och kände att detta var ju kanske inte ett jättebra val, när allt kom omkring ..


Vi höll humöret uppe med godis, såklart.


Arenan var dock sjukt cool och scnenen låg i vattnet.



Demi Lovato och hela skådespelargänget från Camp Rock 2 var förband. De spelade i ungefär 1½ timme och redan här hade vi tappat rösten av allt skrikande.


Under en av Demi's låtar så börjar det Totalregna! Det är nog inte ens ett ord, men ordet spöregn räcker inte. Vattendropparna var stora som jag vet inte vad och det bara forsade genom kläderna. Just i detta ögonblick släppte vi alla hämningar och insåg att vi inte orkade skämmas för att vi var där. Vi hade så sjukt jävla roligt!



Strax efter att denna bilden är tagen så kom självaste Jonas Brothers upp på scenen och underhöll oss en sisådära 1½ timme till. Bilder kunde inte tas för regnet sökte sig in överallt och det kändes onödigt att förstöra kameran.


En bild tog jag dock. Yngsta brodern skulle sjunga en tre och en halv minuter lång sång på två minuter och tjugo sekunder. Trodde att mitt hjärta skulle stanna av stress men han klarade det och gjorde det biljant.

Hela konserten i sig var faktiskt oerhört bra. Låtvalen kan diskuteras men samtidigt blev allt så himla mycket finare än vad vi någonsin kunnat tro. Det är inte så att jag skäms för att jag fann det sjukt bra, jag är bara förvånad. Förvånad över hur mycket jag har förändrats och vad annorlunda sällskap kan göra med en. Sjukt jävla lyckliga var vi i alla fall denna kväll.


Efter konserten så begav vi oss mot bilen och gick i vattenpölar som räckte upp till vaderna utan att ens märka det. Så blöta var vi. Till och med underkläderna var dyngsura men lustigt nog så hittade vi två handdukar och en tjocktröja i bakluckan. Whoppah!




Vi torkade oss så bra det gick ..




.. och insåg att de kläderna vi haft innan inte gick att ta på sig igen. Därför, mina damer och herrar, spenderade jag en del av min söndagskväll utan byxor på en parkeringsplats i New York.


Och därför körde jag omkring med två halvnakna tjugoåringar i baksätet.


Finaste brudarna hade köpt powershots så att jag inte skulle köra i diket på vägen hem. Fint!


Vi begav oss hemåt och stundtals regnade det så mycket att man inte såg fem meter framför bilen. Oerhört obehagligt och typiskt amerikanskt. Extremister .. hm. Vi tog en paus i körandet för att prova drive throughn på Mc Donalds. Mina vänner ville av någon anledning inte gå in. Jag förstår inte ..


Så efter lite nattmat i bilen kom vi till slut hem oskadda men trötta och frusna. Fast främst av allt - lyckliga. Tack Malin och Harpa för att ni får mig att bli en töntig, konstig, tragisk och alldeles alldeles genomlycklig människa med era konstiga påhitt. Finaste helgen på länge var nu avklarad och the Monday blues var ett faktum vid uppvaknandet dagen efter. Idag känns allt lite lite tråkigare än innan, men det var det ju värt.