måndag 3 maj 2010

Dominikanska Republiken, Fredag.

Så har vi kommit till den sista dagen på världens bästa semester. Eller ja, lördagen blev ju också en heldag, fast den involverade ju mest resande. Vet dock inte riktigt vart jag ska avsluta detta blogginlägg då fredagen för våran del aldrig avslutades ..

Vi började med en rejäl frukost på strandrestaurangen. "Det är våran sista dag" sa vi och gjorde det mesta av dagen. Vi tog oss till och med i kragen och gick och bokade bord på 9 Doors, en japanska restaurang, där vi skulle äta 20.45. Hur det gick med det kan vi återgå till sedan ..



Malin hade lyckats få världens osexigaste shortsbränna så hon försökte med olika metoder få bort den. Hon lyckades inte.


Väldigt lite bilder togs denna dagen då vi hade alldeles för mycket att göra. Efter lite strandhäng så gick vi och anmälde oss för att göra Parasailing. Vi åkte först omkring på en speedboat i en halvtimme innan vi fick komma på den större båten och slutligen upp i luften. U N D E R B A R T ! Vi flög omkring där uppe och kollade ut över turkosa hav och vita stränder. Vi blev även doppade i vattnet och det var helt enkelt bara skitkul.


Och såhär lät Malin mig gå runt hela eftermiddagen utan att säga något. Haha! Svart under ögonen är ju snyggt .. hm. Sedan tog vi en förjävla god sista lunch på strandrestaurangen innan vi spenderade några sista timmar i solstolarna täckta av sand och svett. Inte skulle någon soltid förspillas på sista dagen, oh nej.


Mellan denna bilden och bilden innan hann det hända en del. Vi kom som två helt oskyldiga Svenska tjejer och gick för att lägga oss i poolen då vi stöter på Jeffrey, en av personalen, som försöker få med oss i en tävling. "Det är en ölhävartävling", säger han. "Njaa", säger vi, "vi är faktiskt nyktra idag". Varpå han svarar : "Det handlar om EN öl. Snälla?". Dominikanska hundögon är svåra att motstå så mitt i allt satt vi vid inför hundra pers och svepte öl. Killarna hade en tävling och tjejerna hade en tävling. Och Jefferey hade ju inte ljugit, det handlade om en öl .. i första omgången. Att jag och Malin naturligtvis skulle gå vidare var ju inte inräknat. Kan ju säga som så att det bodde två svenskar på denna resorten och dessa två svenskar var, såklart, de som var i final i öltävlingen. Vi krossade det kanadensiska motståndet pinsamt enkel och mitt i allt satt jag och Malin mitt emot varandra inför alla dessa människor och drack öl för glatta livet. I finalen så blev jag slagen av Malin men som vi sa innan : "nu spelar det ju ingen roll vem som vinner, för Rom vinner vi ju ändå"! Haha.



Tips på hur man skaffar många nya vänner : var med i finalen på en öltävling! Aldrig någonsin har så många människor pratat med oss. Medan vi drack kollade jag runt och såg folk peka och viska, hahaha. Efter tävlingen gick vi ner i poolen och fick kommentarer som "men, det är ju öltjejerna! ni var awesome". Hamnade snabbt i en konversation med Dave och Kara, ett jättetrevligt par från Ohio. De var så himla trevliga och eftersom att vi var öltjejerna så beställdes det in öl på löpande band så vi drack. En blev till två blev till tre .. jag ska inte ens säga på vilket nummer vi slutade. Dave, som kom två i killarnas öltävling, berättade att han hade stått med hakan i golvet när han såg oss tävla, för så bra var vi. Fler och fler par slöt upp och vi pratade och drack ända tills poolen stängde. Dave och Kara bjöd in os på lobbybarsdejt klockan 20.45, exakt då vi hade middagsreservationen. "Vem behöver egentligen middag?", sa vi varpå vi åt lite godis och ställde in middagen.


Ungefär såhär suddigt var allt när vi kom till hotellrummet.


Istället för att duscha och fixa oss som vanliga människor så facebookade vi sluddriga statusuppdateringar och bet varandra i fötterna.


Vi gick ner till lobbybaren och stötte på ett helt gäng fina människor. Dave från poolen kom ner och jag kollade bakom honom och frågade vart Kara tagit vägen varpå han började skratta. "Vi kom till våran middagsreservation, satte oss ner och sedan kollade hon upp på mig, skakade på huvudet och bad om nyckeln. Ni tjejer drack henne under bordet, haha. Så nu ligger hon och sover på vårat hotellrum". Vi lärde känna halva Boston och hade så himla roligt med dessa människor. From the left : Jag, Malin, Jennifer, Jason, Laura och Kerry.



"Kan du ta en bild på oss" sa Jennifer till Jason. "Du håller den ju fel väg", tillägger hon. "Jag vet", svara han och tar denna. Haha.


Jag och roligaste Jennifer. Här var väl klockan strax efter nio och alla erkände att de var aningens hungriga, så vi gick på 9 doors och frågade om dom inte råkade ha något bord ledigt.

Till Japansk mat ska man tydligen dricka Saki. Jason höjde sitt glas och sa "skål" (vi var mycket patriotiska och lärde ut detta ord till en hel drös människor) varpå jag drack. Efteråt börjar Jason skratta som aldrig förr och sa "tog du den just som en shot?". "Ja", sa jag. "Hahaha, Saki ska man sippa på under hela måltiden". Tusan att jag är så himla dålig på japansk mat. Måste nog träna lite ..


Jason förbjöd gafflar så vi fick sitta med träpinnar och försöka äta. Helvete, det går ju knappt när man är nykter ..



Det var en sådan restaurang där dom lagade maten på bordet framför en.


Malin kände att hon var tvungen att posera med kocken ..

.. innan hon tog över hans arbete totalt!


Maten var sjukt god och vi satt där och åt, drack och skrattade ett lång tag. När middagen var över så fick Kerry ta tillbaka en överförfriskad Jennifer till deras hotellrum så Jason och Laura bestämde sig för att gå till sängs de med. Vid detta laget var klockan elva på kvällen, vi hade inte ens börjat packa och våran buss skulle gå klockan fyra på morgonen till flygplatsen. Perfekt tillfälle att gå tillbaka till hotellrummet. Malin skulle bara gå på toa först .. Där blev hon ju såklart igenkänd som 'öltjejen' varpå nya kontakt knöts och vi hamnade på efterfest med ett gäng kanadensare. I den gruppen fanns det folk som nästan var i våran ålder till och med. Eller ja, 26 var de yngsta, men ändå!

Vi följde med dem till stranden, vidare till poolen och sedan blev vi även inbjudna till et bröllop som skulle äga rum dagen efter. Tyvärr kunde vi ju inte komma då vi skulle åka på några få timmar. När vi sagt hej då till kanadensarna var klockan 02.30 och 1½ timme av våran tid i Dominikanska Republiken var kvar. Malin packade på tre minuter och la sig sedan för att sova. Jag kände att vi inte skulle vakna i tid ifall jag också somnade så jag duschade samt satt på balkongen och skrev vykort. Jag avslutar detta inlägg vid 03.30 tiden, och börjar nästa inlägg vid samma tid. Vi var i alla fall nöjda efter en himla fin dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar