Tårar och hundhistorier.

Sitter nu 'på jobbet' och äter popcorn och tittar på baseball. Ungarna sover sedan länge och nu väntar jag bara på att mina värdföräldrar ska komma hem. Jag och ungarna tog en promenad till Blockbuster för att hyra film tidigare idag. De kunde inte riktigt bestämma sig och vi var stressade så jag valde åt dom. En film vid namn "Hachi: A Dog's Tale" såg himla bra ut och handlade om en hund, så jag tog den ..

Låt mig säga såhära .. jag har förstört mina pojkar! Den var barntillåten och inte ett enda dåligt ord eller sexistiskt skämt sades i hela filmen, men den var så sjukt himla sorglig att det inte finns ord. Jag ska inte avslöja något, men de sista 40 minuterna satt jag och tre pojkar i soffan och grät så att det blev översvämning i vardagsrummet. Min åttaåring grät så mycket att jag blev rädd att han skulle få en astmaattack (på rikigt!). Jag ville alltid säga "men pojkar, kom ihåg att det inte är på rikigt", fast såklart var ju filmen based on a true story .. Jobbigt. När filmen var över och jag bad dem att gå upp och borsta tänderna och lägga sig var det ingen som sa emot ett endaste dugg. Vi diskuterade filmen lite och när åttaåringen kröp ner i sängen och fortfarande grät fick jag försöka liva upp stämningen lite. Vet väl inte hur bra det gick, men nu ligger då alla och sover sött i sina sängar. Förhoppningsvis har ledsamheten gått över lite till imorgon och jag inte blir hemskickad för att ha förstört mina värdbarns barndom. Haha! Men åh vad söta mina pojkar är. Ibland, ska tilläggas. Men just ikväll kände jag bara hur mycket jag kommer att sakna dem när jag åker hem om mindre än 8 månader ..

Och om ni undrar varför ungarna sitter på stolar framför tv'n så är det helt enkelt för att vi bestämde oss för att äta middag medan vi såg filmen. Mysigt!