Sandra och Ulrikas besök, söndag.

På söndagen så vaknade jag upp, exalterad som ett barn på julafton (eller snarare som mig på julafton), då detta var dagen då jag äntligen skulle få krama finaste Sandra igen efter nio månader och sju dagar. Hon och hennes mor flög över halva jorden för att spendera tio dagar i mitt sällskap. Åh, så himla bra! Vi möttes upp på Grand Central och det var som att ingen tid passerat alls. Det var ju hon, det var ju jag och det var ju vi. Nio månader av olika platser och olika upplevelser gjorde liksom ingen skillnad..

Vi traskade ut i ett ljummet New York i jakt på ett ställe att lämna väskorna på. Det gick väldigt sisådära men när vi gått ner till Madison Square Garden fick jag den briljanta idén att ringa Sabina (min värdfamiljs au pair för sex år sedan) och lyckligtvis var hon hemma så fick vi lämna våra väskor i hennes (fina!) lägenhet.

Några kilo lättare tog vi tunnelbanan (här måste jag bara få skryta. vi lyckades inte ta fel tunnelbana eller gå av på fel stopp en enda gång under hela Sandra och Ulrikas besök! mer än vad man kan säga om när Sanna var här och hälsade på och vi hamnade i Brooklyn istället för Times Square. hahaha) ner till Chinatown och
gick sedan till Soho för att strosa omkring hela eftermiddagen. Mysigaste områdena någonsin! Vi köpte världens minsta cupcakes, åt wraps på ett mysigt lunchställe och spanade kändisar som aldrig förr. Gick förbi Magnolia Bakery för att kika lite och strosade även omkring på en marknad i Greenwhich Village.

Tiden rann iväg och efter ett tag bestämde vi oss för att åka till Westport för att säga hej till min värdfamilj och gå ut och käka. Presenter utdelades och världens (inte ens överdrivet) största godispåse kom i min ägo.Finns inte ord för hur gott det var! Sedan gick vi ut för att få i oss lite kinamat innan vi tog en tidig kväll
och kröp till sängs utmattade och glada. Fin söndag!

Alla bilder utom de fyra sista är stulna av Ulrika.