Sentimentalt Söndagstönteri.

Så var man ensam igen. Mor, far och syster är numera hemma i Sverige och kvar i Amerika sitter jag. Tack för en underbar vecka! Om 7 månader är jag hemma igen, vilket känns helt galet ..

Något jag insåg under denna veckan var dock hur lyckligt lottad man egentligen är. Just nu har jag två familjer jag älskar, en här och en där hemma. Jag har vänner som finns där när jag kommer hem, och jag har vänner som gör min tid här helt underbar. Så istället för att sakna saker jag inte har för tillfället ska jag från och med nu bara njuta av allt jag faktiskt har. Värdföräldrar som är fina, tre galna men helt underbara pojkar som förgyller mina dagar samt vänner som fyller mitt liv med äventyr och skratt var endaste dag.

För en gångs skull har jag inte ens Söndags-ångest. Veckan ser ut att bli fin och med ett schema som tillåter fest, footballs-match, IKEA och andra finfina saker. Och på Söndag sätter sig jag och Harpa på en buss som ska ta oss över gränsen till Kanada! Jag längtar så himla mycket.

Så ja, med detta inlägget ville jag nog egentligen mest säga tack ..