torsdag 17 september 2009

En månad.

Idag är det den 17:e augusti 2009 vilket betyder att det är exakt en månad sedan jag landade på Amerikansk mark. Jag vill skriva ett galet positivt inlägg om allt man redan fått uppleva och hur underbart allt är. Visst, jag kan skriva listor och åter listor med punkter som beskriver varför jag är glad att jag åkte hit.

Men, however, allt är inte underbart. Jag saknar min pappas middagar som dock bara har en variation på två olika maträtter, jag saknar mammas tjat om hästar (även om hon vet att jag inte kunde bry mig mindre), jag saknar att min syster kommer in på morgonen och ber om att få låna plattången och jag saknar att tjafsa med min bror. Jag saknar att kunna spendera en hel dag i soffan framför Grey's med Sandra och äta massa onyttigt för att "man lever ju bara en gång". Jag saknar att vara vaken till sex på morgonen och se solen gå upp, för att sedan sova till två på eftermiddagen. Jag saknar att ha picknick med folk som verkligen känner en och jag saknar att se Så Ska Det Låta med tjejerna på fredagskvällarna för att sedan dricka vin och dansa kvällen lång på lördagarna.

Idag är en dålig dag. Jag antar att man får ha sådana också.

5 kommentarer:

  1. man får ha sånna dagar. jag har oxå en sån dag idag =(

    SvaraRadera
  2. ahw, det var ju inge bra alls. men tur för oss då att vi ska spendera helgen med varrandra i världens bästa stad och tröstshoppa och tröstäta tills vi är fattiga och tjocka? :D

    SvaraRadera
  3. OM vi ska vännen, OM!
    har dock en tråkig nyhet.. dom täckte poolen igår.. jag va inte tillräckligt snabb att säga att vi önskade ha den till helgen =( men vi får hitta på ngt annat mys ist för de! ska nog inte bli några problem

    SvaraRadera
  4. Åhh Jenny, en månad har gått, men det är alldeles för många kvar tills vi ses. Jag saknar dig och vill komma och hälsa på nu på en gång! Men det går ju inte riktigt, så därför en anna fråga: NÄR SKA VI HA SKYPE-DATE? sandra har fixat! för övrigt är jag alldeles jätteavundsjuk på dig som snart ser nya grey's - jag vill också!
    Jenny jag vill skypa nununu! :D

    SvaraRadera
  5. Hej Jenny,
    Halkade in på den blogg på något sätt. Var också au-pair, fast i London. Otroligt kul, otroligt jobbigt, händelserikt, konstigt, you name it. Dom första veckorna är smekmånad men sedan inser man nackdelarna med sitt nya hem. Men det kommer gå över. Hoppas redan att det gjort det lite för dig.
    Jag kom från London för ungefär 1,5 år sedan och det är först en tid efteråt som jag hann fundera på hur bra det var. Jag har än idag kontakt med min au-pairmamma (som jag givetvis hatade ibland) varje vecka. Det är ju egentligen efteråt man ser hur bra ens relation har varit till familjen. Jag vet, det är inte vanligt med den typ av kontakt vi har, men chansen finns.

    Oj, vad det lät som en moralpredikan. Men det var absolut inte meningen. Jag ville bara säga att det är okej att ha det så, det blir bättre.
    Och med detta så vill jag bara skicka dig en liten kram på vägen och hoppas att du får en helt fantastisk tid i USA.

    Kram kram Cissi

    SvaraRadera