tisdag 6 oktober 2009

Always, I know.

Även de gråaste av dagar har sina färgstänk, eller hur man nu då säger.

Det första stänket (vi kan säga färgen röd) kom på eftermiddagen då storkillens gitarrlärare sa : "Hey Jenny, how are you? I just love your hair. And I always look forward to seeing you ..".

Och nu för ett tag sedan kom en alldeles salig blanding färger när finaste Jessica ringde mig för att "jag såg på din blogg att du var nere, så jag tänkte bara ringa och höra ifall du ville prata?". Vi satt i telefon i nästan en och en halv timme och diskuterade allt från pepparkaksdeg och värdfamiljer till bleka flickor och känslan av att känna sig som en fjortonåring med en tjugofemårings ansvar.

Egentligen borde jag sova men jag vill inte för då betyder det att jag måste vakna och arbeta snart igen. Jag behöver ensamtid. Vila.

4 kommentarer:

  1. Hej Jenny! Jag ska bo i Darien, CT. Det ligger jättenära dig!! :) Hur länge har du varit i USA? Kram

    SvaraRadera
  2. pajeeeeen! Berätta om gitarrkillen och allt annat kul :)
    Jag vill ha ett brev (mail funkar bra, så att det hinner fram innan jag byter plats).
    puss<3

    SvaraRadera
  3. Jessica : <3

    Jeskan : Ska försöka knåpa ihop ett mail när tid finns. Och du, 'gitarrkillen' är en man på sisådära 30-35 år med två barn ;D

    SvaraRadera