New York, söndag, del 2.

Vi kom fram till MSQ, letade intensivt efter någon som kunde tänka sig att sälja biljetter. Någon sådan fann vi inte så vi gick runt hela arenan och fortfarande ingen lycka. När det började kännas halvt omöjligt kommer en man fram och frågar "Vill ni köpa två biljetter?". Jovisst, sa vi och hörde om priset. 85$ per styck sa han, 60$ per styck sa jag. Vi betalade 60$ (och de kostade tidigare 75$ på internet), så vi var glada och nöjda. Vi sprang in och var beredda att hamna längst bak med tanke på att vi hade ståplatser och att vi var väldigt sent ute. Pyttsan, sisådära 7 rader bak hamnade vi, och då orkade vi ändå inte trängas utan satt på golvet och vilade tills konserten började.

Som ni alla vet så går det inte att beskriva magiska ögonblick med ord, och inte ens med bilder. Men jag vill ändå lägga upp lite bilder så att ni kan få se små snuttar från min obeskrivliga söndagskväll.

Jessica var taggad!

Jag var också aningens övertaggad!

The worlds most famous arena!

Tyvärr så utgick The All American Rejects på grund av någon skada, men några andra söta pojkar uppträdde istället. Här sitter vi ju dock mest och väntar.

Sedan kom dom. Fall Out Boy. Så himla mycket finare än man någonsin ens kunnat föreställa sig. Åh, ta mig tillbaka!

Söta Pete Wentz stod i hörnet och såg ut som en tonårspojke med sin svarta lugg. Världens finaste tonårspojke, dock.

"Hey guys, I'm fucking tearing up in my fake eyelashes over here.." - Pete

"I thought we should skip all this emo-nonsens and play a happy song to end this show. And by the way, this is our last show in a pretty long time and a made a promice to my fans before. This is the last you'll see of my black emo-haircut .." - Pete Wentz

Sekunder senare studsar Mark (från Blink 182) upp på scenen och rakar av Pete håret! Det var sjukt coolt att se det, men ååh, min tonårspojke växte på två minuter upp och ser numera faktiskt ut som en sådan som har barn och är gift med Ashlee Simpson.

Jag var så galet lycklig efter Fall Out Boy att jag hade kunnat lämna konserten redan där och då. Men hallå, Blink182 var ju kvar!

Fint fint fint var allt.

Travis Barker spelade hela konserten utan tröja. Inte mig emot!

Efter en inledning med låtar som "The rock show" och "What's my age again?" kändes det lite som att det inte kunde bli bättre. Då ställer killarna sig och spelar "I miss you". Elin Vii, jag har nog aldrig saknat dig så mycket som vid det tillfället. Det är ju våran låt.

Where you can always find me
And we'll have Halloween on Christmas
And in the night we'll wish this never ends
We'll wish this never ends

Showen slutade, men såklart så fanns det extranummer. Ett av dom innehöll Travis Barker som spelade trummor i luften. Det var helt magiskt.

Sedan fick Mark (inte bilden) hela Madison Square Garden att göra 'fuck you' åt Travis efter att han skvättat vatten på Tom. Det var en intressant och lustig syn.

Kvällen var, som jag skrivit tidigare, obeskrivlig. Att stå i mitten och känna sig minst (men kanske lyckligast) i hela världen när ett utsålt Madison Square Garden gör vågen runt helt arenan. Åh, jag ville aldrig åka hem ..