Sömn!

Jag ska nu för första gången sedan jag anlände till Amerika (dvs 9 veckor sedan) gå och lägga mig utan att ställa väckarklockan. Inga ord kan beskriva känslan. Åh, som jag längtat. När jag väl vaknar ska jag ligga kvar i sängen tills jag är så uttråkad att det känns som att jag vill bita av min egen arm. Då vet jag att det är dags att stiga upp. Inte ofta man har en hel söndag utan planer. Sådant måste tas varas på. Så, (tänk er med Arne Weise's röst) från oss alla (mig) till er alla : Sov gott!